jag har aldrig varit en person som känt mig påverkad av årstiderna och mörkret. tvärt om gillar jag mörka mysiga höst och vinterkvällar lika mycket som soldränkta vår och sommardagar. för att inte tala om höstens alla färger! men i år liksom förra året har det hänt något. november-februari har jag långsamt kännt mig tröttare och tröttare och just som tröttheten börjar bli bedövande och man tror att depressionen är ett faktum så kommer några soliga dagar då piggheten slår till. precis som om den funnits där hela tiden och bara väntat på att bli upptäkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar